Den största äran!

För några dagar sedan förärades jag med det finaste man kan få egentligen. Det är väl individuellt kanske men för mig var det en enorm gest som jag verkligen inte tar lätt på. Så övergick en vänskapsrelation till att bli en familjerelation. Jag fick en ny syster! Inte genom blod förstås, vi är inte släkt på något sätt, vi bor inte i samma stad eller samma land. Vi har bara funnit varandra på ett så pass djupt plan att hon för någon dag sedan aviserade att jag hon numera inte räknade mig som sin vän längre, utan som sin bror.

Fattar ni var rörd jag blir av det här? Det är så fint att jag knappast vet vart jag ska ta vägen. Jag är omåttligt stolt över att jag uppenbarligen lyckas vara till ett sådant stöd för en annan människa att jag släpps in i dennes familj på det sättet. Och inte nog med att hon räknar mig som sin bror, hennes mamma räknar mig som sin son också. Fattar ni vad stort det här är för mig?? Det är så stort att jag nödgas använda TVÅ frågetecken!

Jag tar inte lätt på det här ska ni veta. Det här är något som bara händer andra eller på film. Det är helt enkelt HELT JÄVLA UNDERBART!!