Jag bloggar, alltså är jag!

Det är givetvis en parafrasering av René Descartes kända Cogito, Ergo Sum. Men det är faktiskt så. Jag skulle nog inte klara mig utan att skriva numera. Annat var det när jag växte upp och skolåren ska vi bara inte tala om. Då skrevs det inte mer än nödvändigt kan jag lova! Numera har dock saken kommit i ett annat läge och jag kan inte längre koppla av om jag inte har ”fått skriva av mig”. Det behöver inte ens handla om något viktigt, det räcker egentligen att jag låter fingrarna vandra över tangentbordet och sen kommer det en tanke.

Det är inte heller alltid nödvändigt att utveckla den bortom varje tvivel. Tanken äger sin riktighet i och med att den de facto har tänkts. Processen att skriva ner den är egentligen inte till för att förtydliga den för andra utan för att dra saken till sin spets i min egen hjärna. Ofta slås jag av totalt ovidkommande tankar som jag sedan inte kan släppa. Att skriva ned dem hjälper mig att koppla av. Jag är så koncentrerad på det jag gör att jag inte kan hålla på med något annat på samma gång. En mening och kanske en mening framåt är vad tankarna måste fokusera på.

Man skulle därför kunna säga att det är en avslappningsövning. Det är så skönt när man ägnat några minuter åt att tycka eller tänka, älta eller mala något ämne som man för tillfället har snöat in på.

Att jag egentligen inte kan skriva på ett tangentbord, alltså efter konstens alla regler – som man ”ska” skriva, har inget betydelse. Numera har jag skrivit så pass mycket att jag har utvecklat ett eget system för var fingrarna ska sitta, och man får heller inte glömma bort att QWERTY-systemet faktiskt utvecklades för att man inte skulle kunna skriva så fort. Det är något man bör ta med sig den dagen man är missnöjd med sin skrivhastighet. Det gällde ju visserligen en gammaldags skrivmaskin för att inte typerna skulle fastna i varandra men varför kan man inte applicera samma tänk på ett elektroniskt tangentbord. Vi skola icke stressa!

Men för att återgår till den ursprungliga tanken, jag existerar bara fullt ut när jag skriver eller publicerar en text. Det är enda gången jag syns och man kan förstås fundera över om man finns överhuvudtaget förrän någon läser det man har skrivit. Det är som den där gamla frågeställningen med trädet som faller i skogen. Om ingen är det och hör det hända, hörs det då överhuvudtaget?

Så har du tagit dig ända hit så har du konstaterat att det här är ett blogginlägg som först och främst är skrivet för att tillgodose mig själv, för att kunna sortera tankar. Det finns inget specifikt innehåll som kommer att gå till historien och det finns inga direkta värderingar som är värda att fundera över. Allt jag har velat är att rensa huvudet för att klara några timmar till i vaket tillstånd. Men vad vet jag, det finns kanske en stor efterfrågan av svammelinlägg där ute? Var detta till någon nytta för dig?

Mitt liv med hjärntumör…

Detta är inte en bild på min men det tycks
vara en snarlik placering.

Det tillhör väl inte vanligheterna att jag för någon form av samhällspolitisk debatt här på bloggen och ingen annanstans heller för den delen. Men jag känner att jag måste få ut det här! Jag orkar inte längre hymla och jag orkar inte längre hålla något hemligt, något som egentligen aldrig varit hemligt. Det är inget jag har försökt dölja, det har bara inte blivit att jag har konfronterat det.

Min operation är nu nära förestående och faktum är att det börjar kännas. Troligen har förnekelsestadiet hållit i sig ända sedan jag först fick vetskapen för snart ett år sen. För att göra en lång historia kort åkte jag till lasarettet efter ett epileptiskt anfall, eller epilepsiliknande anfall i alla fall. Av detta fick jag fysiska skador som jag behandlades för. Inget som inte gick att fixa och jag nästa helt återställd i mina lemmar idag.

Hur som helst så upptäcktes i samband med detta att jag hade något i huvudet som inte ska vara där och att det var denna bastard som låg bakom mitt anfall. I kombination med läkemedel men i alla fall. Snabbt konstaterades att den skulle bort och att den satt på ett sådant ställe att det var möjligt. Tur i oturen får man väl säga!

Detta kommer att innebära att jag sannolikt blir sjukskriven under några veckor och det är väl ganska naturligt. Men här kommer blogginläggets egentliga poäng. En sjukskrivning betyder också att jag kommer att få betydligt mindre pengar att röra mig med. Har man kostnader som är anpassade efter inkomsten blir detta ganska snabbt ett problem. Nästan all inkomst till hushållet kommer från mig och det är ganska knapert som det är.

Vad innebär då detta? Jo… för att överhuvudtaget ha RÅD för operationen måste jag så här veckorna före försöka jobba så mycket övertid jag bara kan för att inte gå under de veckor efter operationen då jag inte är arbetsförmögen. Alternativet är förstås att plocka ut pengar från en redan inarbetad kompbank. Det var inte ritkigt så jag hade tänkt mig att använde de timmarna/pengarna…

Jag vet att man kan läsa var och varannan dag om den här typen av hemskheter men det är, så väl som allt annat, värre när det drabbar en själv. Jag må vara egocentrisk men jag är 44 år och har betalat skatt i åtminstone 25 år, någon krona borde det väl ändå finnas att skjuta till när det gäller den här typen av sjukdomen/behandlingar? Jag har inte råd att vara sjuk och ändå måste jag…

Jag vill byta namn!

Nu är jag säkert inte den enda i det här landet som delar namn med en kändis, i mitt fall fotbollstränaren Tommy Söderberg, men jag börjar bli ganska trött på det. Inte för att jag blandas ihop med honom på gator och torg eller för att folk ibland har gjort narr av mig på grund av mitt ointresse för fotboll.

Det har nämligen hänt, i synnerhet när han var förbundskapten eller vad det heter. Jag minns särskilt en gång när jag var på posten och skulle hämta pengar eller om det var ett paket. Posten har nämligen haft hand om paketutlämningen själva i forna dar. Hur som helst så lämnade jag fram min legitimation och mannen i luckan började fråga mig vilka strategier jag hade tänkt mig för kommande matcher. Man kan väl inte säga att det var första gången jag fick höra något liknande så jag var föga road av tilltaget…

Nej, det jag inte gillar är att det nästan är omöjligt att googla på mitt namn och få upp mig. Med tanke på att jag är hyfsat aktiv på Internet och dessutom numera driver ett företag känner jag att det kan vara bra att synas och även om jag inte är någon kändis på något sätt finns det faktiskt en hel del människor som följer det jag skriver. Kanske är jag rent av på väg att bli en minikändis? Haha! Här försöker jag mig på att bilda mig ett eget namn som skribent i olika sammanhang och då vill jag inte bli sammanblandad med någon jag inte är. Det har nämligen också hänt…

Frågan är bara vilket namn man i så fall skulle byta till..?

Bloggarna som aldrig blev av…

Som alla [sic] som läser det jag skriver vet så driver jag ett stort antal bloggar. För stort tycker nog de flesta inklusive några av dem som befinner sig i min absoluta närhet. Trots detta har jag faktiskt gett avkall på en del som kunde ha blivit något men som av olika anledningar inte blev det.

Delikata Drycker – Visserligen skriver jag ibland om öl, vin och whisky på specifika bloggar för ändamålet men jag tyckte att det fanns en viss värdering i ordet ”delikata” som inte lämpade sig för en eventuell sågning. Därmed skrotade jag namnet.

Obligatoriska Ostar – Tämligen självförklarande och visst är det kul med lite smakrika ostar att förgylla helgen med. En god följeslagare till vinbloggen egentligen. Ost och vin passar som bekant utmärkt tillsammans.

När man sitter och spånar om namn på bloggar enligt det alliterationsmönster som jag ofta fastnar i blir det en hel del idéer som verkligen inte blir bra och som berör ämnen som man heller inte har tillräcklig kunskap att skriva om. Jag vet inte hur många jag har förkastat bara för att de är riktigt usla eller för att jag inte har haft någon substans alls att skriva om. Gamla Gnuer, Fina Fiskar, Farliga Flyttfåglar, Hemliga Hantverkare osv. osv.

Vad sägs till exempel och fiskebloggen Antika Abborrar?

Viktminskningsbloggen Brutal Bantning?

C är en svår bokstav. Skulle man skiva om Sura Citroner funkar ju inte det även om det rent uttalsmässig går alldeles utmärkt. Citrongul Citroën skulle däremot fungera alldeles utmärkt, men vem vill skriva om detta?

Digital Downloadning skulle väl kunna behandla fildelning på ett eller annat sätt?

Enkelriktade Entreprenörer skulle lämpa sig om man hittade på något att skriva om leverantörer med samarbetsproblem?

Fanatisk Film är min filmblogg men frågan är om det var ett så smart namn egentligen. Allt som oftast verkar folk läsa det där som Fantastisk Film vilket är ganska pinsamt. Att bara skriva om skräpfilm skulle man för övrigt kunna göra under Mera Mög eller Korkade Kalkoner.

                               

Fullständig absurditet når man med Kanderade Kånkelbär.

Personalen har i alla fall upptäckt sitt misstag...

Det gäller att vara väldigt tydlig!

...allt för att undvika missförstånd! :-)